Rosa Bandet-loppet 2017
Tre fjärdedelar av Tjejklassikern kan nu bockas av! För mig och mamma vill säga, resten av gänget gjorde ju sin sista del igår. Men eftersom att jag och mamma nyss varit sjuka och skulle flyga till andra sidan planeten dagen efter skidloppet i vintras skippade vi det. Så Kristinaloppet kvarstår.
 
MEN, alltså!? Igår sprang jag min första mil. Ever. Jo det är sant. Planen var ju att jag naturligtvis skulle gjort det innan loppet under min träning, men ärligt talat gick träningen de sista veckorna så bajsdåligt att det helt enkelt inte blev av. Jag skyller på vädret, dåliga löprundor och träningsensamhet. Förutom getterna då. Det finns några getter efter vägen jag brukar springa på här. Med tanke på detta (alltså inte på getterna utan på träningen före loppet) var jag mer än förvånad, och nöjd, över gårdagens resultat. Bara det att jag faktiskt orkade springa hela gjorde mig förvånad. De enda ställen jag inte sprang på var i två av alla mördaruppförsbackar som det bjöds på. Hade det varit två normala uppförsbackar hade det stört mig i efterhand, men kom igen!? Det här var inte vanliga uppförsbackar, åtminstone inte en av dem. Aborrbacken (tror jag den hette?) gick från att vara lång och jävligt brant till lång och brant. Så där gick jag en liten bit, flåsandes. För att efter backarna kasta i mig lite energidryck, som hamnade mer utanför munnen än i. Och fastän jag springer långsamt så sprang jag nästan hela tiden förbi någon, och det boostar ju som sjutton. Typ "shit vad långsamt jag springer, men du är ju ännu långsammare - woho!". Jag tog mig in i mål på en timme och elva minuter, och det är ett resultat jag är himla nöjd med!
 
Det var en rolig dag. Dels för att jag blev så nöjd, men också för att jag fick träffa lite familj och vänner. Fredrik träffade jag också, fast dagarna innan. Det enda dåliga var väl maten jag köpte före loppet. 90 kr för något som smakade dålig skolmats-bolognese. Urk.
 
Kvällen spenderade jag på Stockholm Central och på tåget tillbaka till Göteborg. Först 2.5 timme på golvet på tågstationen. Jag tittade på folk. Och på Youtube. Åt falafelrulle. Möblerade om i väskan. Och sedan åkte jag tåg i tre timmar. Det var jäkligt skönt att komma hem i natt, och att få lägga sig. Tack och lov hade jag dessutom bara en lektion idag. En IT-letion typ, det är jag som är nya Stefan (Adlibrisare will understand).
 
 
 
Anonym

👏💪😊

Annelie

Så bra jobbat!!🙌🏻🙌🏻
Jag förstår precis - har man inte Stefan i sin närhet får man försöka bli Stefan själv!! 😉
😘

Svar: Ja, precis så! Och tack så mycket, det känns super! :) <3
Kajsa Lindström

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress