Bokmässan 2017
Ett sent inlägg från Bokmässan som jag och Felicia var på för ett par veckor sedan, den första oktober. Vilken rolig upplevelse! Jag har velat gå några år nu, men det har inte blivit tillfälle. Men nu när jag ju faktiskt är här passade det alldeles utmärkt. Så jag och Felicia gick dit. Jag hade lite feber, men det kan man faktiskt inte alltid ta hänsyn till.
 
Bokmässan var sååå stort. Mycket större än jag föreställt mig. Och med tanke på att vi gick dit när det var "Happy hour-pris" på inträdet var det förstås smockfullt med folk. Nassarna som tågade utanför dagen innan hade säkert med söndagens trängsel på mässan att göra också, många höll sig nog därifrån dagen innan. Men det gjorde inget, vi fick se en massa roligt ändå. Både intervjuer med kändisar och författare, signeringar och många små sektioner med böcker och annat mysigt. För visst är det väl mysigt, med en hederlig, gammal pappersbok? Jag måste börja läsa mer igen, mobilen tar över mina kvällar. Aja baja. Jag träffade förresten på ett par Adlibriskollegor också, som var där för jobb förstås.
 
Bäst av allt var nog ändå mötena med flera av mina idoler, såväl från barndomen som i nutid. Författarna till Sune- och Bertböckerna, Anders Jacobsson och Sören Olsson, satt så fint bredvid Lena Furberg vid ett bord. Lena tecknar i serietidningen "Min Häst". Tre barndomsidoler på rad liksom! Jag kunde inte låta bli att gå fram och be om autografer. Jag började lite trevande med att säga "Jaa, jag är väl kanske inte den målgrupp ni är van vid men, ni är ju liksom mina barndomsidoler, hehe...". Varpå Anders svarade "Du behöver inte vara förlägen för det!". Så då slutade jag med det.
 
Senare såg vi en intervju med Mariette Lindstein, som har skrivit den fantastiska triologin om sekten på Dimön. har ni inte läst dessa böcker - gör det! Det är sanningsbaserade böcker som handlar om hur det är att leva i och försöka ta sig ur en sekt. Vansinnigt spännande! Efter intervjun med henne, och Håkan Järvö som hjälpt henne med böckerna, var jag tvungen att smyga fram och be om att få ta en bild.
 
Lyckad dag, trots feber, med andra ord! Vi avslutade med en lyxig middag på Max innan jag åkte hem och bäddade ner mig.
 
Intervju med Jan Guillo
 
Anders Jacobsson, Sören Olsson och Lena Furberg
 
Intervju med Håkan Järvö och Mariette Lindstein
 
Mariette och febermosiga jag
 
En del av mässan
 
Intervju med Tomas Ledin
 
Autograf från Lena Furberg och den tecknade hästen Mulle
 
Autografer från... Ja ni ser nog.
Inga nazister på våra gator!
Så ljöd stämmorna nere vid Heden idag i Göteborg. Som de flesta kanske har hört skulle ju nazisterna Nordfront demonstrera idag, men det var knappast utan motprotester. Och även om diverse motpartier och andra organisationer inte hade demonstrationsrätt så anordnades manifestationer och olika event runtom i staden, framför allt kring Heden. Så dit åkte jag och Felicia, för att ta del av protesterna och visa vart vi står. Det var ca 10000 motståndare på plats, så det var ganska mäktigt att stå där. Vi undvek dock att gå in för mycket i folkmassorna, det är ju bland annat väldigt poppis att köra in med trafikfordon genom folkmassor idag. Och det ville vi inte ta del av. Som tur är inträffade inget sådant idag, och det är säkert till stor del tack vare polisernas fantastiska arbete med avspärrningar och insatser. En eloge till dem!
 
Vi var på området i ca 1.5 timme, men eftersom att det underförstått vankades slagsmål och kaos drog vi oss där ifrån innan självaste demonstrationen skulle vara över. Nu visade det sig ju dock att nazisterna inte kom så långt, men det blev likväl en massa bråk och ståhej. Stavas det "stohej" kanske? Äh. I alla fall så gick jag och Felicia vidare. Jag hade ju nämligen frågat henne om hon ville utforska Haga med mig, och dela på en omtalad hagabulle. När det kommer till bullar är Felicia inte särskilt svårtövertalad, så därför gick vi till Haga. Vilket himla mysigt område, HUR kan jag ha missat det!? Som att komma in i en gammal del av en liten stad, med kullerstensgator, charmiga caféer och små, annorlunda, butiker. Och alltså bullen? BULLEN!? Större än mitt face. Och god, mums. Jag provade en guldlatte också, som innehöll bland annat ingefära, gurkmeja och chili. Konstigt? Ja ganska, men faktiskt riktigt gott.
 
Planen efter fikat var att åka till Frölunda Torg för att shoppa. Ännu ett nytt ställe för mig. Så det gjorde vi. Men så snart vi satt oss på spårvagnen blev vi supertrötta och väl framme infann sig inte the shopping mode riktigt som det skulle. Så efter några tappra försök till att hitta ett par jeans gav vi upp och åkte hem.
 
Kvällen har jag spenderat med min vän Mr Taco och Idol. Jag råkade även boka en biljett till London om ca 1.5 vecka. Hoppsan. Det har med andra ord varit en bra dag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Rosa Bandet-loppet 2017
Tre fjärdedelar av Tjejklassikern kan nu bockas av! För mig och mamma vill säga, resten av gänget gjorde ju sin sista del igår. Men eftersom att jag och mamma nyss varit sjuka och skulle flyga till andra sidan planeten dagen efter skidloppet i vintras skippade vi det. Så Kristinaloppet kvarstår.
 
MEN, alltså!? Igår sprang jag min första mil. Ever. Jo det är sant. Planen var ju att jag naturligtvis skulle gjort det innan loppet under min träning, men ärligt talat gick träningen de sista veckorna så bajsdåligt att det helt enkelt inte blev av. Jag skyller på vädret, dåliga löprundor och träningsensamhet. Förutom getterna då. Det finns några getter efter vägen jag brukar springa på här. Med tanke på detta (alltså inte på getterna utan på träningen före loppet) var jag mer än förvånad, och nöjd, över gårdagens resultat. Bara det att jag faktiskt orkade springa hela gjorde mig förvånad. De enda ställen jag inte sprang på var i två av alla mördaruppförsbackar som det bjöds på. Hade det varit två normala uppförsbackar hade det stört mig i efterhand, men kom igen!? Det här var inte vanliga uppförsbackar, åtminstone inte en av dem. Aborrbacken (tror jag den hette?) gick från att vara lång och jävligt brant till lång och brant. Så där gick jag en liten bit, flåsandes. För att efter backarna kasta i mig lite energidryck, som hamnade mer utanför munnen än i. Och fastän jag springer långsamt så sprang jag nästan hela tiden förbi någon, och det boostar ju som sjutton. Typ "shit vad långsamt jag springer, men du är ju ännu långsammare - woho!". Jag tog mig in i mål på en timme och elva minuter, och det är ett resultat jag är himla nöjd med!
 
Det var en rolig dag. Dels för att jag blev så nöjd, men också för att jag fick träffa lite familj och vänner. Fredrik träffade jag också, fast dagarna innan. Det enda dåliga var väl maten jag köpte före loppet. 90 kr för något som smakade dålig skolmats-bolognese. Urk.
 
Kvällen spenderade jag på Stockholm Central och på tåget tillbaka till Göteborg. Först 2.5 timme på golvet på tågstationen. Jag tittade på folk. Och på Youtube. Åt falafelrulle. Möblerade om i väskan. Och sedan åkte jag tåg i tre timmar. Det var jäkligt skönt att komma hem i natt, och att få lägga sig. Tack och lov hade jag dessutom bara en lektion idag. En IT-letion typ, det är jag som är nya Stefan (Adlibrisare will understand).