Midweek Trip London
När jag nu sitter här och väntar på att min underbara bästis Karin ska komma med tåget tänkte jag passa på att berätta lite om min midweek trip jag gjorde till London för ett par veckor sedan. Underbara London! Mitt andra hem. Det känns verkligen så, fortfarande. Det är som att när jag kliver ur planet, står på översta trappsteget och ser den, vanligen grå, himlen så känner jag att jag kommit hem igen. På flygplatsen behöver jag aldrig fundera på vart jag ska gå, eller vart närmsta toalett finns, eller vad jag har för matalternativ när jag kommer ut genom säkerhetskontrollerna. Jag bara går dit jag ska, med Londonpirr i magen. Jag måste dock inflika att bussen förvirrade mig denna gång. Jag brukar alltid åka med easyBus till London, och så även denna gång. Men de har ruskat om i systemet, så den oranga minibussen jag letade efter kom aldrig, istället skulle jag åka med en helt annan buss som de tydligen samarbetar med nu. Så tillsammans med ett äldre franskt par, som även de var förvirrade, spatserade jag fram och tillbaka bland bussarna en stund innan jag hittade rätt.
 
Det är också en speciell känsla att kliva av bussen väl inne i London. Man kliver liksom rätt ut i kaoset vid Baker Street och blir överöst med alla ljud, trafik, människor och dofter. London har faktiskt en speciellt doft. Det är säkert. Den luktar också hemma. Fast inte som hemma i Sverige förstås, Londonhemma. Jag antar att den doften egentligen består av en kombination av avgaser, smog och typ duvor, men det är som med smaken av ketchup på ris liksom. Har man bara bra associationer till något kan vilket äckelpäckel som helst bli underbart. Om ni fattar.
 
Jag möttes av saknade Sarah när jag klivit av bussen och vi åkte hem till henne. Hon bor i hus som hon delar med sju andra personer, och jag hade äran att få största rummet för mig själv - vardagsrummet.
 
Första kvällen kom jag fram så pass sent att vi inte hann hitta på något. Och nästa dag jobbade Sarah, så då fick jag roa mig själv ett tag. Och det är jag ganska bra på. Jag kan säga på en gång att jag spenderade mesta tiden av min trip med att gå. Gå, gå och gå. Jag älskar att gå och bara se mig omkring! Man ser så många nya platser och så intressanta människor, restauranger, butiker och ja, allt! För övrigt är meningen "Nej, nej, jag ska inte shoppa när jag åker till London" världens största lögn. Jag var klok nog att mestadels shoppa på Primark i alla fall.
 
När Sarah slutat jobba möttes vi vid Piccadilly Circus och gick till en coctail bar där vi även mötte Sarahs kollega Claudia. Och ja, coctails.
 
Carnaby Street
 
Oxford Circus, laddat inför julbelysningen
 
Fina Liberty House
 
Claudia, jag och Sarah
 
Coctails på happy hour
 
När livet leker
 
Andra dagen hade Sarah tagit ledigt för att leka med mig, wohoo! Vi startade dagen med att besöka Borough Market. HUR har jag missat detta tidigare!? Borough Market är en matmarknad i närheten av The Shard och London Bridge. Den kryllar av street food, bakelser och food stalls med, vad som känns som, obegränsad variation av kryddor, frukter, grönsaker, oljor, fisk - you name it! Vi gick runt där bra länge, och när vi väl skulle bestämma oss för vad vi skulle äta till lunch var vi tvungna att gå lite till. Det slutade med en halloumi bowl som var ohemult (mitt nya favoritord) god. Sarahs två kollegor Claudia, som vi träffat kvällen innan, och Ingvild kom dit och gjorde oss sällskap för lunchen.
 
Väl mätta köpte vi efterrätt. För det finns alltid plats för dessert. Vi valde dock att ta med den och istället äta den efter vägen på vår promenad mot centrum, efter Themsen med utsikt mot St Pauls Cathedral. Vi stannade också till för att dyka in på Tate Modern. Jag har varit på Tate Modern en gång förut, och tyckte det var skittråkigt. Jag förstår mig inte på moderna målningar. Däremot förstod jag mig väldigt mycket på deras aktuella utställning, med gungor! Trippelgungor, till och med. Så att man kan sitta tre stycken och gunga samtidigt. Så det var vi ju tvungna att göra såklart. Sedan följde vi Themsen en bra bit, tills vi kom till Westminster Bridge och Big Ben. Där korsade vi floden (är det en flod?) och knatade till St James Park. Där blev jag kompis med en ekorre.
 
Och vad behöver man efter ännu en dag med mycket promenerande? Coctails såklart. Och en buffé i Chinatown. Vi fick sällskap av Ryan också (Sarahs boyfriend alltså).
 
Borough Market
 
Min halloumi bowl
 
Fina kontraster av nytt och gammalt, London i ett nötskal
 
Borough Market
 
Borough Market
 
 Tate Modern
 
Fika with a view
 
Jättemacaronen var lika god som den ser ut
 
Min nya kompis
 
St James Park
 
Chinatown
 
 
Dagen för hemresa hade jag några timmar att nyttja innan bussen skulle gå och eftersom att Sarah jobbade igen fick jag återigen underhålla mig själv. Så vad gjorde jag? Jag gick. Såklart. Och satt. Jag promenerade först till och igenom Portobello Road, Notting Hill och sedan genom Hyde Park. Det blåste ganska kalla vindar, men solen sken så jag letade upp en plats i lä och satte mig där och jäste. Jag hade köpt med mig lunch från Pret a Manger, så jag åt den och lyssnade på poddar. Så himla skönt. Lyckades nästan bränna ansiktet lite i solen också. Som om jag trodde att jag åkt till medelhavet liksom. Sen bar det av mot flygplatsen igen.
 
Jag är så himla nöjd med dagarna i London, och det får absolut inte ta lika lång tid innan jag åker dit igen som det gjorde innan den här gången. Det är dessutom svinbilligt att flyga från Landvetter till London (jag betalade inte ens 300 kr för biljetterna tur och retur) så det finns definitivt möjlighet.
 
London ♥
 
Hyde Park
 
Regents Park. Sjukt obekvämt med alla fåglar så nära
 
Kombinerar det bästa jag vet med det värsta jag vet - flygning
Bokmässan 2017
Ett sent inlägg från Bokmässan som jag och Felicia var på för ett par veckor sedan, den första oktober. Vilken rolig upplevelse! Jag har velat gå några år nu, men det har inte blivit tillfälle. Men nu när jag ju faktiskt är här passade det alldeles utmärkt. Så jag och Felicia gick dit. Jag hade lite feber, men det kan man faktiskt inte alltid ta hänsyn till.
 
Bokmässan var sååå stort. Mycket större än jag föreställt mig. Och med tanke på att vi gick dit när det var "Happy hour-pris" på inträdet var det förstås smockfullt med folk. Nassarna som tågade utanför dagen innan hade säkert med söndagens trängsel på mässan att göra också, många höll sig nog därifrån dagen innan. Men det gjorde inget, vi fick se en massa roligt ändå. Både intervjuer med kändisar och författare, signeringar och många små sektioner med böcker och annat mysigt. För visst är det väl mysigt, med en hederlig, gammal pappersbok? Jag måste börja läsa mer igen, mobilen tar över mina kvällar. Aja baja. Jag träffade förresten på ett par Adlibriskollegor också, som var där för jobb förstås.
 
Bäst av allt var nog ändå mötena med flera av mina idoler, såväl från barndomen som i nutid. Författarna till Sune- och Bertböckerna, Anders Jacobsson och Sören Olsson, satt så fint bredvid Lena Furberg vid ett bord. Lena tecknar i serietidningen "Min Häst". Tre barndomsidoler på rad liksom! Jag kunde inte låta bli att gå fram och be om autografer. Jag började lite trevande med att säga "Jaa, jag är väl kanske inte den målgrupp ni är van vid men, ni är ju liksom mina barndomsidoler, hehe...". Varpå Anders svarade "Du behöver inte vara förlägen för det!". Så då slutade jag med det.
 
Senare såg vi en intervju med Mariette Lindstein, som har skrivit den fantastiska triologin om sekten på Dimön. har ni inte läst dessa böcker - gör det! Det är sanningsbaserade böcker som handlar om hur det är att leva i och försöka ta sig ur en sekt. Vansinnigt spännande! Efter intervjun med henne, och Håkan Järvö som hjälpt henne med böckerna, var jag tvungen att smyga fram och be om att få ta en bild.
 
Lyckad dag, trots feber, med andra ord! Vi avslutade med en lyxig middag på Max innan jag åkte hem och bäddade ner mig.
 
Intervju med Jan Guillo
 
Anders Jacobsson, Sören Olsson och Lena Furberg
 
Intervju med Håkan Järvö och Mariette Lindstein
 
Mariette och febermosiga jag
 
En del av mässan
 
Intervju med Tomas Ledin
 
Autograf från Lena Furberg och den tecknade hästen Mulle
 
Autografer från... Ja ni ser nog.