Måns Ols
Visst stavas det sådär? Och inte Månsols? Pinsamt att ha bott granne med en plats i hela sitt liv, och kan inte ens stava till dess namn.

Egentligen så tänkte jag mest skryta om att jag har ätit väldigt god middag där idag. Caesarsallad (du skulle nog älska den Felicia!) och jordgubbssoppa. Smaskigt värre. Syrran fyller ju år nu i veckan, men eftersom att hon inte behagar vara på hemmaplan när hon lämnar tonåren så fick vi förfira lite idag. Hon fick sin present från pappa och Helena också; fallskärmshoppning! Jag var noga med att tala om för dem att de ALDRIG får ge mig något liknande. Jag sa det två gånger, för säkerhetsskull.

Nu tänker jag dra mig mot sängen och min lite halvtråkiga bok. Det är en dag imorn å.

Styggforsen ligger inte långt ifrån Kapsylkroken
De har så lustiga namn på platser när man åker lite norrut. Med betoning på lite, för vi var ju faktiskt bara i Dalarna.
 
Jag följde med pappa, My och Helena till pappas mitt-ute-i-ingenstans-stuga förra helgen. Kapsylkroken. Paddling var målet med helgen, & paddling it was. En oväntad sol sken hela lördagen på oss när vi paddlade omkring, så jag lyckades bränna både ansikte &... knäskålar. Japp. Men det glömdes snabbt bort efter alla mygg-, knott- & hästbett. Eller okej, det var inte hästar, men de där bromsarna var fasen inte långt ifrån att vara i samma size som vilken shettis som helst. Vågade inte ens slå dem för jag var rädd att jag bara skulle reta upp dem & att det skulle leda till att de började sparka bakut eller något. Så jag lät bli. Trots stora mängder pisk på myggor och knott kom jag ändå hem med 91 bett. Ja, jag räknade. Det gör säkert ni också när ni blir bitna. Inte? Nähe, då är det väl bara jag då...
 
Mycket grillning, vin & en bastukväll fick vi till också. Det pappa påstod skulle bli en jaktkoja i sjumilaskogarna har liksom sakta men säkert förvandlats till ett spa med bastu, bad & frisk luft. Frukost ingick också.
 
Vi paddlade ungefär en mil. Farmor & Sören var med på paddlingen också, & i söndags åkte vi till Styggforsen. Styggforsen är ett naturreservat med en vandringsstig & vattenfall. Har varit där förut, men det var många år sedan & det var mysigt att promenera omkring lite.
 
Hundarna hade det rätt gött också, Nessie blir alltid så vacker av att vara ute i naturen... Som en pyntad julgran ungefär.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Panorama restaurant
Sista dagen i Dubrovnik (uäääh!) spenderades till störst del under ett rejält parasoll på stranden med en bok i ena handen & en något creepy båtturförsäljare klämmandes på mina fötter. Herr fotkläm var i alla fall bara där en väldigt kort stund, han kanske insåg att det var opassande att försöka sälja fotmassage när det egentligen var båtresor han sålde. Speciellt med kommentaren "mmm you have sexy feet". Vi köpte varken massage eller båttur.
 
Huuursomhavet! Vi vinkade farväl till stranden, havet & alla norrmän som barikaderat platsen (why?) innan vi gick tillbaka till hotellet för en sista dusch i Dubrovnik. Vilket var oerhört onödigt, med tanke på att vi seda fick lite brådis & skulle skynda i värmen för att hinna i tid till restaurangen vi resvererat bord på. Skynda till restaurang i Dubrovnik = svett.
 
Svetten var ändå så himla värt det, för när vi kommit fram till restaurangen, uppe på ett "berg", (med hjälp av linbana) så var vi bra mycket mer ä n nöjda. Har aldrig ätit på en restaurang med så vacker utsikt förut tror jag. Så där satt vi & var romantiska. Något mindre romantiskt men desto roligare var våra bordsgrannar. Har ni sett "Friends", eller "Vänner"? Ni vet Janice? Som var spelar ett ex till Chandler. Föreställ er hennes skratt, fast tillhörande en asiatisk tjej i Dubrovnik. Hon satt en liten bit bort. No words needed.
 
Vi satt länge på restaurangen & mumsade, fast vi inte var hungriga ens när vi kom. Men både ceasarsallad & cheesecake slank ner. Omnomnom.
 
Ingen av oss var speciellt taggade på att åka hem, men vi hade ju inte så mycket att välja på. Så dagen efter, alltså igår, susade vi iväg med taxi (tar tillbaka det där med att taxi är för tanter eller vad jag sa) till flygplatsen. Världens rörigaste flygplats. Litet & fullpackat med människor. Det var fasen enklare att få sitt visum i Vietnam än vad det var att ta sig igenom säkerhetskontrollen i Dubrovnik. Eller nej, det var det inte. Här stod i alla fall ingen liten karl & viftade argt rakt i ansiktet på mig för att jag gjort något icke-fel.
 
Tack för denna gång Kroatien! Nu har jag fått ladda batterierna lite & reslusten har fått sig ett tillfälligt stillande lugn. Undrar vart jag åker nästa gång?