Det är på gott och ont man väntar med att boka boende till samma dag man faktiskt behöver det. Risken är att allt är fullbokat, men med lite tur kan man få bra sista minutenpris. Idag var en sån dag när vi hade tur, och fick nästan halva priset på ett hotell. Japp, hotell minsann, inte ett hostel. Så i natt avnjuter vi sömnen på ett eget hotellrum i Hamilton. Inget superfancy, men ni vet sådär lagom fint att vi ändå har eget badrum, vattenkokare och kyl på rummet och tv och handdukar och så. Känns gött. Så nu sitter jag i en dubbelsäng och sörplar grönt te.

Lite förkyld har jag blivit. På Mount Doom var det kall luft men jättevarm sol så jag blev uppvärmd och nedkyld om vartannat. Och dagen efter det åkte vi ju rafting i kallt vatten. Och för att toppa av det hela har jag varit nedkyld i mer kallvatten idag. Då går det som det går.

Idag har vi varit i Waitomo, ner i grottor under jorden. Varför? Ja, det undrade jag också när vi var på väg ner. Speciellt när guiden pekade på sprickan i klipporna och sa att vi skulle ta oss ner i grottorna genom att hoppa spik, och att fallet var ca 8 meter men det var lugnt för man landar i vatten. Tack och lov skojade hon, vi klättrade ner. För att grottor är häftigt och just dessa grottor har en massa lysmaskar i taken som gör att det ser ut som en stjärnhimmel där nere. Och det gjorde det verkligen!

En del av grottorna fick vi gå, genom vatten. Ibland så högt som upp till midjan med "taket" precis ovanför huvudet. Inget för den klaustrofobiske. Det var lite läbbigt, framförallt med tanke på att vi är i ett land där de har jordbävningar titt som tätt. Men det gick bra. Och vi hade våtdräkter, skor och hjälmar med lampor. Om man släckte lamporna blev det kolsvart, så när som på stjärnhimlen. Riktigt häftigt!

De delarna där vi inte gick åkte vi gummiring. Så när vi gled in i den största huvudgrottan, sittandes i våra gummiringar med maskhimlen ovanför och guidens sång på maori var det riktigt magiskt. (maori är urinvånarnas språk).

Även här har jag fått köpa bilder på usb, så tyvärr får ni nöja er med en bild på mitt te.

Skönt slut på en lång med äventyrsrik dag!