Känslan är helt fantastisk. Jag har funderat över detta ett tag (ett "tag" som i ca 3-4 månader), men det var egentligen inte förrän idag det blev bestämt. Tanken var ju först att jag skulle jobba antingen hemma i Sverige eller i Norge i sommar, för att tjäna pengar till hösten. Jag började söka jobb i mars medan jag fortfarande var i Malaysia & jag fick två intervjuer, en i Uppsala & en mitt ute på norska landsbygden. Jobbet jag ville ha i Uppsala fick jag inte. Däremot fick jag det i Norge, men jag tackade nej. Anledningen var att det låg så pass avskilt, & även om man tjänar bra så känns det inte värt att spendera en hel sommar "ensam" mitt i ingenstans, i ett land där folk pratar konstigt - & förväntar sig att man ska förstå vad de säger. Tallefjant, guleböj & barnehage. Vad är det liksom?

 

Ju längre tiden knallade på, ju mer tänkte jag på det här med London. Man tjänar inte mycket där, men fasen vad roligt det vore. Jag saknar London något helt vansinnigt! Så nu, när det börjar närma sig juni & jag fortfarande inte fått något jobb hemma, så tänkte jag: hellre göra ett tappert försök i London, & kanske misslyckas, än att sitta här med de pengar jag har kvar & vara arbetslös en hel sommar.

 

Så jag satte mig ner vid datorn, letade flyg. svor åt de onödigt höga priserna, & bokade en biljett. Den sjunde juni bär det av! Insåg efter att jag bokat att det inte ens är två veckor kvar. Men jag kan som sagt knappt vänta! Jag känner verkligen hur otroligt glad jag är att jag ska åka! Även om det blir så att jag inte lyckas få jobb där heller & måste åka hem efter en månad. Men det är det värt. Jag har sökt ca 20 jobb i London de senaste dagarna, i hopp om att lyckas få någon träff. Men detta är bara början!

 

London my love, nu ses vi snart igen! ♥