En hungrig pendlares reflektioner
Sitter på tåget hem från Stockholm och är lite full. För en kort stund sedan var jag även riktigt nöjd med tillvaron, ja till och med lycksalig. Men nu är jag upprörd. Jag skulle inte gå så långt som att säga att jag är arg, men upprörd. Irriterad. Störd i tillvaron.

Att de som slängt ihop burriton jag äter ens har mage att skriva på förpackningen att den innehåller vegofärs är bortom mitt förstånd. Och nachos, vem vill ha nachos i sin burrito, som legat där timme efter timme och blivit helt soggy? Hur som helst, åter till färsen. Jag fick äta nästan halva burriton innan jag hittade någon färs överhuvudtaget. Och när jag väl hittade den smakar den INTE tacos. Inte som tacos smakar i min värld i alla fall. Varenda mexikan borde vara upprörd, över hur Picadeli tagit deras kulturarv och stampat på det. För att inte tala om hur arga de stackars satarna på Picadelis kundtjänst borde vara. På ledningen. För alla missnöjda samtal och mail de får för den klart undermåliga vegoburriton. Mina tankar går till er, kundtjänstmedarbetare av Picadeli.

Jag är ändå en överlag nöjd person. Jag ser gärna glaset som halvfullt snarare än halvtomt, tänker att solen ju säkert skiner någonstans osv, men ärligt talat Picadeli. Step up your burrito game. Står det färs ska det fan vara färs i hela burriton. Och om ni är osäkra på hur tacos smakar vore det klädsamt om ni gjorde ett samarbete med Santa Maria eller typ Frankful. De kan sin skit.

Nåväl, under tiden jag skrivit detta har jag ändå knaprat i mig resten av min El Texico Burrito. Spillde lite picklad rödlök på tröjan som jag redan spillt rödvin på också. Men jag antar att det är mitt eget fel (rödvinsfläcken gick förresten att ta bort direkt med salt och vatten, who knew!?). Och den picklade löken var faktiskt god, det ska ni fan ha. Men nästa gång jag ska köpa med mig middag på tåget blir det nog något annat.

Nu är tåget strax framme. Tack för mig.