Då var det dags då. Australien och Nya Zeeland, here we come! Sitter just nu och hetsbloggar för att hinna kasta upp ett inlägg innan avfärd, så jag reserverar mig för eventuell felstavning. Vet inte hur jag lyckats den här gången, jag brukar alltid vara ute i god tid så att jag kan ta det lugnt och stillsamt. Nu har jag stressat med var och varannan grej inför det här istället. Jag menar, ni skulle sett min breakdown i torsdags när jag försökte göra typ fem saker samtidigt och inte lyckades slutföra en enda. Jag packade, kurerade förkylning, förberedde inför Kristinaloppet, pratade i telefon och kikade igenom mina dokument inför resan etc. Efter några timmars försök till multitasking bröt jag ihop och satte mig och grinade i soffan istället. Efter det grinade jag lite till, i duschen. Ja, man får faktiskt göra så fastän man är 24 år gammal. Efter duschdramat tog jag mig samman och vips - nu är dagen här och så gott som allt är klart. Livet på en pinne.

 

Och för er som undrar - nej, det blev inget lopp för mig igår. Jävla lopp. Velade ända till igår morse, men började sura redan i fredags när jag börjat inse att det nog inte skulle bli av. Skitlopp. Jag är nog fortfarande lite sur. Men jag följde ju vackert med och hejade på de andra i alla fall, som var jätteduktiga allihopa! Jag och mamma får väl åka nästa år istället. Och då behöver naturligtvis de andra åka igen, men det har dem kanske inte förstått än.

 

Men nu har jag inte tid att sura mer över något jävla lopp (eller?), för om typ en timme kommer Fredrik, Niclas och Niclas syster som kör oss för att plocka upp mig och mamma, och sen åker vi till Arlanda! Fördelen med att stressa sista dagen är att man inte hinner vara så livrädd in för flyget. Nackdelen är väl att paniken istället kommer som en nacksving när det väl är dags. Den stunden den sorgen.

 

Det känns i alla fall äntligen som om vi fått ihop allt; packning, reseplanering (det som ska planeras), internationellt körkort, visum, boarding pass och bla bla. Herregudars, det är svårt att föreställa sig att jag inom två dygn kommer att vara på andra sidan jorden! Framförallt när man förväntar sig att typ dö efter vägen. Nähe, nu har jag suttit still för länge och börjar tänka på flygandet igen. Jag går väl och diskar istället!

 

May the force be with me.

 

Bjussar på en bild av mitt packkaos från igår.