MENY
Det kanske inte riktigt blev så som jag tänkt när jag kom ner till Göteborg i lördags. Kom hit med mitt pick och pack från Sala för att nu påbörja mitt andra år på Yrgo där jag studerar till resekonsult, TRAC. Första dygnet blev himlans rörigt och jag har aldrig flyttat så mycket på så kort tid. Men jag kan ju ta det från början.
Alltså, jag gick till tåget i lördags förmiddag, med min kompanjon och numera ex-kombo Karin som väskhjälp och avvinkare. Efter att ha legat däckad med feber hela veckan gick det inte särskilt fort och med tanke på att jag hade fyra väskor plus gitarr med mig var jag allt annat än smidig när jag klev på tåget. Ännu mindre smidig var jag i Katrineholm när det var dags för tågbyte och jag lite snabbt skulle byta både tåg och perrong. Tack för ingen hjälp alls, Katrineholmsborna. Men väl på andra tåget kände jag att det flöt på och att jag var på g, woopa! Hade ju fått kontakt med en kille i Göteborg som bor i en lägenhet där det finns ett rum att hyra. Lägenheten och rummet var under renovering, men vad jag förstod började det bli klart och jag hade fått bilder på rummet. Supercentralt och bra, hej och hå!
Jag älskar förresten att sitta på tåg. Jag älskar att vara på väg. Friheten, förväntningarna och tid till att bara vara. Jag tänker väldigt bra när jag sitter på tåg. Och när jag fönar håret av någon anledning, haha! Tankarna rullar liksom på. Om tåget rullar på som det ska vill säga, och det är ju minsann inte alltid. Men i lördags gjorde det det. Tåget rullade, solen sken och tågvärdarna tågvärdade.
Sen kom jag fram. Hasade mig upp på en spårvagn och åkte till mitt nya hem. När jag kom fram mötte lägenhetskillen mig i dörran och hjälpte mig med väskorna och sen... ja. Sen blev det minst sagt inte riktigt som jag tänkt. Min första tanke är alltid "ja men det här blir bra, det ordnar sig!". Min andra tanke, som kom ganska snabbt inpå i lördags kväll var "hur fan ska jag kunna bo här?". Men jag tänkte att jag säkert bara var trött och förkyld, och att jag kanske skulle vakna dagen efter och inte tycka att dragiga fönster, smutsig bäddmadrass, trasiga rör och ett plåtskjul som dusch i köket faktiskt inte var så farligt. Samma kväll gav jag mig ut i regnet (japp, till och med vädret matchade nu mitt humör) och försökte febrilt komma på var man i stan kan köpa en bäddmadrass ca en timme innan butikerna stängde. Jag hann inte hitta någon och fick helt enkelt låtsas som att fläckarna under lakanet inte fanns.
Med tanke på den slitiga feberveckan som jag ändå som ett barn, men behöver jag säga att det inte kändes sådär jättemycket bättre dagen efter?
Jag började genast kika efter någon annanstans att bo, men eftersom att lägenheten inte heller hade wifi åkte jag först till Condeco och hängde där i några timmar, sedan blev det några timmar på stadsbiblioteket. Vilket inte var fy skam då det precis utanför pågick både kulturkalas med parader och Rix FM-festival som jag kunde spana på genom fönstret.
För att göra en lång story lite kortare så har jag flytt första lägenheten, träffat en jättegullig tjej som jag får hyra in mig hos från och med nästa helg eller måndag och bor just nu på Carros och Viktors bäddsoffa. Jag tackar bostadsgudarna för att jag inte hann skriva på något kontrakt för första rummet. Jag hann alltså flytta två gånger på ett dygn och även om det var tungt och släpigt med alla väskor i regnet var det värt det. Shit pommes. Så Carro, Viktor och deras kattunge Nox ska ha en eloge för att de räddat mig och låter mig bo hos dem i veckan. Jag är vansinnigt tacksam. Och lite hungrig, så nu blir det tacorester till lunch.
Det där med flyttfirmor är inte min grej.
Tror vi förresten att jag lyckas hålla bloggen vid liv denna gång? Det återstår väl att se.
0